Internationella Heraldikdagen infaller den 10 juni varje år. Dagen är tillägnad heraldikens färgstarka och mångfacetterade värld – konsten och vetenskapen bakom vapenkomposition enligt en 900 år gammal grafisk tradition. Detta är dagen då heraldiker uppmärksammar och sprider kunskap om heraldikens historia och praktik. Idén till dagen växte fram inom en polsk heraldikgemenskap, och firades för första gången år 2013. Datumet 10 juni valdes eftersom det var just den dagen år 1128 som kung Henrik I av England överlämnade en blå sköld med sex gyllene lejon till sin svärson Gottfrid av Anjou – en händelse som ofta betraktas som heraldikens ursprung. Internationella heraldikdagens vapen är blå sköld med ett ekträd i silver, över vilket ett liggande lejon i guld.
Historisk bakgrund
Den 10 juni 1128, i staden Rouen i Normandie, ägde en händelse rum som ofta pekas ut som heraldikens ”födelse”. Den unge Geoffroy Plantagenet (Godfrey of Anjou) blev av sin blivande svärfar, kung Henrik I av England, upphöjd till riddare. Under ceremonin fick han en gåva bestående av en blå sköld dekorerad med sex gyllene lejon. Detta betraktas som det första heraldiska vapnet i västeuropeisk tradition. Sedan dess har vapensköldar – eller vapen – använts av kungliga familjer, adelsmän, riddarordnar och senare även av städer, universitet och andra institutioner (och numera borgerliga privatpersoner).
Heraldikens rötter sträcker sig dock ännu längre tillbaka, till antikens emblem- och symboltraditioner. Under medeltiden växte det fram ett system med specifika regler: hur färger, metaller och pälsverk (kallas heraldikens ”tinkturer”) får kombineras. Även poserna i hur sköldemärkets figurer porträtteras blev kodifierade, liksom det språkbruk (blasonering) som används för att återge ett vapen i text så att det kan återskapas av en konstnär.
Rätten till ett vapen
Enligt etablerad svensk heraldisk praxis har varje person i Sverige rätt att föra en vapensköld och den tillhörande hjälmprydnaden. Detta gäller oavsett om man är adlig eller ofrälse (borgerlig). Traditionellt har vapen ärvts från föräldrar till barn genom så kallat agnatiskt ärvande (som ärvs från fädernet), men i våra modernare tider blir det vanligare att barnen kan ärva ett vapen även från mödernet (kognatiskt ärvande), eller en kombination av föräldrarnas ifall båda har ett familjevapen i historien.
Den som är intresserad av att anta ett vapen kan kontakta en heraldiker – det finns flera duktiga i landet. Ofta inleds processen med en reflektion över familjehistorien, vilka symboler eller yrken som hängt med genom generationerna – och vad man vill representera framåt i tiden.
En parallell tradition till heraldiken, är emblemata – en friare och mer litterär symbol-tradition där man kombinerar en bild och ett motto, ofta på ett gåtfullt eller klurigt sätt. Till skillnad från ett vapen, som oftast signalerar att man ingår i någon form av kollektiv, är emblemet en personlig bild som sammanfattar bärarens livsfilosofi på ett elegant sätt. Det kan vara något att testa hemma på kammaren!
