Några motiverade frågor om Lorenzburg i inboxen!

En person, som inte namnges här, skickade ett meddelande med e-post, med några frågor till Furste Freï. Personen undrade om någon hade röstat så att han blev “Furste” av Lorensberg eller om det var fråga om en självutnämning. Personen undrade också om han kunde utnämna sig till Kung och, till exempel, ändra namnet på Lingonskogen eller något annat. Kanhända har någon annan ställt sig samma frågor, och här nedan kommer ett svar. Här är de två dokumenten som hänvisas till i konversationen:

PDF Planbeskr norra Lorensberg
PDF Planbeskr Rud Lorensberg

Hej Icke-Namngiven Person,

tack för en väldigt intressant och spännande fråga, jag ska göra mitt bästa för att förklara bakgrunden till projektet och till “Fursteskapet” som jag också sätter inom citationstecken när vi nu pratar om, snarare än inifrån, projektet 🙂 Jag är rädd att detta kan bli låååååååångt, men jag säger som de trädjättar som kallas Enterna i Tolkiens bok Sagan om de två tornen: om det inte är värt att det tar lång tid att sägas, så är det inte värt att sägas alls !

Först och främst tycker jag att det är viktigt att poängtera att jag inte är prins av Lorensberg. Lorensberg är en Karlstad-stadsdel som började byggas i mitten av 60-talet på en plats som dessvärre inte innehöll något guld, men väl ganska mycket gröna skogar. Planer på en ny stadsdel hade funnits sedan slutet av 50-talet eftersom Karlstadborna blev fler och staden behövde expandera, och så beslöt man i Stadsbyggnadsnämnden att sätta spaden i jorden i det som idag är Lorensberg. Jag bifogar några historiska dokument som jag grävt fram ur arkiven, ifall du är historie-intresserad! Idag bor cirka 1650 personer i stadsdelen, och jag är inte “prins” över en enda av dem.

Sedan har vi Furstendömet Lorenzburg som är en imaginär eller spekulativ sagonation. Fröet till konst- och kulturprojektet Lorenzburg blev till i november 2014 då jag, som konstnärer ofta gör för att kunna arbeta även med konst som inte genererar kapital men som kan bidra med kunskap eller andra värden, skulle skriva en ansökan om arbetsstipendium för att genomföra ett annat projekt. I ansökan ville jag hålla fram hur viktig uppväxten i Lorensberg varit för mig, både som människa och konstnär. Jag växte ju upp på Häljebolsgatan och närheten till “lingonskogen” i kombination med rollspelskvällar i gillestugan var magisk. I ansökan råkade jag dock skriva Lorenzburg istället för Lorensberg (ett Freudiansk felknappande kanske?) och så kom idén att påbörja ett nytt abstrakt konceptuellt konstverk i form av en mikronation.

Mikronationen Lorenzburg och stadsdelen är inte en och samma. Den ena var ju en förhållandevis nytillkommen del av Karlstad och den andra är produkten av tusentals arbetstimmar av mig som konstnär och kulturarbetare. Jag antar att det är så det blir när man känner stor kärlek till ett projekt, eller hobby eller liknande? Ja leve nördarna!

I sagan om Lorenzburg fyller “Fursten” samma funktion som den litterära gestalten “Barnkejsarinnan” i Den Oändliga Historien av Michael Ende (En superfin saga som jag verkligen kan rekommendera om du inte redan läst den). I Boken är Barnkejsarinnan inte någon som bestämmer över någon annan utan hon är en förlängning av sagovärlden Fantasien, dess hjärta. När Hon dör så dör också landet och vice versa. I konstverket Lorenzburg fungerar “Fursten” på liknande sätt som en “Lanterna Magica” – alltså föregångaren till våra dagars projektorer: Sagan om Lorenzburg började som en idé i konstnärens inre, och sedan har jag arbetat för att projicera Lorenzburg utanför mig själv, genom bloggar och artiklar och bilder och videofilmer och representationer på olika konferenser (ja jösses det har blivit ganska många grejer sedan november 2014 när jag nu tänker efter!) för att skapa ett konceptuellt konstverk som kanske kan vara roligt för andra att delta i. Det hela är förstås med en stor portion glimten i ögat, samtidigt också ett försök till ett seriöst projekt som undersöker vad stadsdelsidentitet, grannskapsutveckling och solidaritet kan vara i människors vardag. I sagan om Lorenzburg har jag aldrig blivit framröstad eller utnämnd av vare sig mig själv eller någon annan, nej sagan förtäljer att Lorenzburg alltid existerat i den spekulativa (ja kanske någon parallell kvantum-dimension av vår egen värld?) verklighet som brukar börja med orden “Det var en gång”. Som konceptuell konstnär tänker jag mig att Lorenzburg alltid har funnits precis bortom vår uppfattningshorisont, och att nationen behövde skapa en “Furste” i vår värld för att kunna kasta ankaret och synliggöras. Det kunde förstås ha varit vem som helst, och kanske Lorenzburg hade valt annorlunda om hon hade haft möjlighet att välja om, men nu råkade det vara jag som snubblade över berättelsen och då är vi liksom fast med varandra, Sagan och jag.

Att delta som “medborgare” i Lorenzburg är helt och hållet frivilligt, jag antar på ungefär samma sätt som att delta i en lek eller rollspels-session är frivillig. Ingen kan tvinga någon att delta och det vore helt emot alla Lorenzburgs principer. Därför är det förstås” bara på lek” när jag bjuder in folk att folkomrösta för att namnge de två skogarna. Oberoende av resultatet så är det ju upp till alla som bor där om de vill använda namnen eller inte. Å andra sidan är det också “inte på lek” i bemärkelsen att om folk faktiskt vill ha en Lingonskog och en Trollskog så blir det ju på riktigt. Det är med andra ord precis den här typen av komplicerade konstprojekt som vi moderna konstnärer är så besatta av, för vi gillar när det uppstår oväntade situationer 😉 Kanske var det helt enkelt så att jag tröttnade på att försöka förändra världen som konstnär och istället insåg att jag skulle ha större chanser att bidra med något som “Furste”?

Projektet opererar utifrån det som sociologen Bourdieau kallar Social Magi. Eftersom jag inte känner till din bakgrund och inte vet var du kommer ifrån med din fråga så tar jag mig friheten att snabbt förklara konceptet, du känner kanske redan till det ifall du har studerat eller om du gör det just nu. Social Magi är en överenskommelse, oftast omedveten, om att “tro” på en essentiell verklighet inneboende i olika fenomen. Vi går med på att “tro” på att det verkligen sker en förvandling i samma ögonblick som någon säger “nu är ni äkta makar”, eller “Nu kröner jag dig till kung” eller “härmed är du lärare”. Förvandlingen sker inte i någon objektiv verklighet utan “bara” i våra medvetanden. Kungen (eller Fursten för den delen) finns bara så länge det finns folk som fortsätter att skapa honom som Kung genom att godta den sociala magin som gör honom till Kung. Nu blir jag nästan yr själv men du är säkert smartare än jag så du hänger nog med! 🙂

Såsom avslutning på denna enormt långa utläggning: Lorenzburg är en lek, frikopplad från Lorensberg, där den som vill kan delta. Ifall ingen vill delta så finns heller inget Lorenzburg utom som ett eko om en saga som skulle kunnat finnas ifall jordmånen varit sådan att den kunnat slå rot. Då blir sagonationen ödslig och tom och “Fursten” bara en ensam trashank som ingen ville leka med. Det är den sociala magins baksida, och alla sagoväsens största fara: om ingen längre tror på dem så upphör de att existera!

Så, som svar på dina frågor så har ingen i Lorensberg röstat för att jag ska bli “Furste”. Jag är inte heller självutnämnd enligt resonemangen ovan, utan snarare upphovspersonen som arbetat många långa timmar med djupt grävande arbete för att erbjuda en lek som kanske kan vara intressant för andra att delta i. Och jag är väldigt glad över, som människa och konstnär och ”Furste”, att det trots allt finns människor som vill delta i leken. För jag tycker att en värld utan sagor och utan Lorenzburg skulle vara förfärligt grå och livlös. Fast inte är jag helt främmande inför att folk själv-utnämner sig till olika saker, Lorenzburg är ju samtidigt ett utpräglat anti-jante projekt! 🙂

Just den här sagan har dock inte utrymme för en Kung, med mindre än att “Fursten” får ett enormt fallskärmsavtal för det oerhörda arbete han lagt ner och för den immateriella upphovsrätten i alla tankar, texter och bilder. Däremot kan du ju förstås, precis som jag gjorde, skapa en fiktiv mikronation i en spekulativ dimension som ligger vägg i vägg med Lorenzburg, då kan vi bli grannar och etablera diplomatiska förbindelser! Och om du verkligen avskyr namnet “Lingonskogen” så kan du, antingen enväldigt som “Kung” eller “President” eller “Kejsare” eller genom en folkomröstning (om du är demokratiskt lagd) i din nya mikronation, försöka få med dig människor i din version av leken så att de använder ditt förslag istället. Eller så kan det väl finnas fler namn på samma skog? Kärt barn har trots allt många namn, som det brukar heta 😉

Hoppas detta var hjälpsamt och tydligt. Om jag får så publicerar jag gärna din fråga och mitt svar på hemsidan, det kan ju faktiskt vara fler än du som har samma funderingar!

Må så gott i den annalkande våren!
Med vänliga hälsningar,
Freï von Fräähsen zu Lorenzburg,
– Koreograf, Konceptuell konstnär och “Furste”

Och den som läst ända hit utan att bli snurrig av all social magi och magiska lanternor, och som tycker att detta låter knäppt men ändå roligt på något vis: Bli medborgare vettja 🙂

Lämna en kommentar:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.